Vancouver
I'm hereeeeee!
Två timmar till London och sedan ungefär 11 timmar till Vancouver. Det kändes verkligen som en evighet och jag ville bara KOMMA FRAM! Som tur var fanns det masssooor av filmer av välja bland på flyget så jag hade något att göra under tiden.
Nu har jag varit här i en vecka men har inte kunnat uppdatera bloggen eftersom jag inte har internet hemma ännu. Det har varit en fantastisk vecka som började med den lååååånga resan hit.
Två timmar till London och sedan ungefär 11 timmar till Vancouver. Det kändes verkligen som en evighet och jag ville bara KOMMA FRAM! Som tur var fanns det masssooor av filmer av välja bland på flyget så jag hade något att göra under tiden.
När jag kom fram så var det först en passkontroll där jag fick visa upp mina papper. Mannen i luckan skickade sedan mig vidare till "The Immigration Room". Kön såg inte ut att vara så lång men det tog hur lång tid som helst och svetten rann för att det var så varmt därinne... När det väl var min tur så fick jag visa upp mina papper igen och svara på lite frågor, det tog inte mer än 5 minuter.
Jag fick ett visum i mitt pass och det kändes så SKÖNT... Äntligen skulle jag få träffa min älskling!
Det var ett fint möte och jag hade saknat honom så himla mycket. Vi tog tåget hem till vår lägenhet and I love it! Jag gillar verkligen lägenheten och läget. Mitt i stan och nära till allt!
Under veckan har jag träffat många av hans vänner och ätit en hel del steak... Yum!
Jag gillar Vancouver och förhoppningsvis kommer jag att älska den här staden snart!
Jag hoppas att allt är bra med er! Kommentera gärna och berätta vad jag har missat.
Under veckan har jag träffat många av hans vänner och ätit en hel del steak... Yum!
Jag gillar Vancouver och förhoppningsvis kommer jag att älska den här staden snart!
Jag hoppas att allt är bra med er! Kommentera gärna och berätta vad jag har missat.
Kram!
Snart dags...
Nu har jag packat väskorna, fixat det sista och sagt hej då till alla mina nära och kära.
Imorgon vid 6-tiden tar vi bilen till Arlanda... Det är så nära nu! Jag ser inte fram emot den långa flygresan men just nu känner jag att jag bara vill VARA DÄR. Jag orkar inte vänta mer!
Jag är nervös men oerhört motiverad och taggad. Det här ska bli en riktigt rolig resa och ett stort äventyr. Jag kommer att sakna alla här men kommer även att lära känna massor av nya människor och samla på mig en massa erfarenheter.
Tack alla fina för ert stöd! Ni är bäst.
Jag ska försöka uppdatera så fort jag kan när jag har kommit fram men kommer inte ha tillgång till internet direkt...
Jag är nervös men oerhört motiverad och taggad. Det här ska bli en riktigt rolig resa och ett stort äventyr. Jag kommer att sakna alla här men kommer även att lära känna massor av nya människor och samla på mig en massa erfarenheter.
Tack alla fina för ert stöd! Ni är bäst.
Jag ska försöka uppdatera så fort jag kan när jag har kommit fram men kommer inte ha tillgång till internet direkt...
Anyways, vi hörs i Caaaaaanaaadaaa!
KRAM! ♥
Tårta & Avsked
Idag tog jag med en hembakad tårta till jobbet och sa hej då till de arbetskamraterna som jobbade idag. Det kändes ganska konstigt måste jag säga eftersom att jag har jobbat där sedan i maj 2011...
När jag kom hem så var det dags att säga hej då till en av mina bröder och hans fina son som bara är 13 månader gammal. Jag trodde att jag skulle kunna hindra tårarna från att rinna men det gick helt enkelt inte! Jag kunde inte sluta gråta och det var ett jobbigt avsked. Det känns helt sjukt att lillen kommer att vara runt 2 år när vi ses... Han kanske till och med kan säga några ord! Usch, vill inte ens tänka på att jag inte kommer att få pussa på hans mjuka kinder på så himla länge.
När jag kom hem så var det dags att säga hej då till en av mina bröder och hans fina son som bara är 13 månader gammal. Jag trodde att jag skulle kunna hindra tårarna från att rinna men det gick helt enkelt inte! Jag kunde inte sluta gråta och det var ett jobbigt avsked. Det känns helt sjukt att lillen kommer att vara runt 2 år när vi ses... Han kanske till och med kan säga några ord! Usch, vill inte ens tänka på att jag inte kommer att få pussa på hans mjuka kinder på så himla länge.
Det blir många avsked den här helgen. Idag ska jag även säga hej då till några vänner och imorgon blir det avskedsfest. Men, fest är inte riktigt ett passande ord. Det kommer att bli jobbigt men det är dags för mig att åka på ett äventyr och uppleva något annat än Sverige.
Vi hörs snart igen!
Vi hörs snart igen!
En "gammal" bild på min bror och hans lille son! Mina fina.
Måndag.
Det är måndag. Det är måndagen den 6e februari, vilket innebär att det är ungefär en vecka kvar tills jag sitter där på Arlanda, nervös men förväntansfull.
Väskan är nästan färdigpackad och det är inte mycket kvar som behöver fixas. Det känns så skönt men jag tänker varje dag på hur konstigt det kommer kännas att inte vara nära familjen. Tur att det finns internet!
Jag och två av mina syskonbarn som jag kommer att sakna så fruktansvärt mycket!
Väskan är nästan färdigpackad och det är inte mycket kvar som behöver fixas. Det känns så skönt men jag tänker varje dag på hur konstigt det kommer kännas att inte vara nära familjen. Tur att det finns internet!
Jag och två av mina syskonbarn som jag kommer att sakna så fruktansvärt mycket!
Snart.
Snart åker jag. Det känns jättekonstigt men ändå så himla kul! Det tråkigaste av allt kommer vara att säga hej då till mina älskade här i Sverige, speciellt till syskonbarnen som växer så himla fort. Men, som en vän sa så ska jag inte tänka på vad jag lämnar här utan vad som väntar där borta.
Jag ser verkligen fram emot den här resan. Well, inte själva flygresan utan hela äventyret. Det är lite som att starta om på nytt. Ingen känner mig där borta (förutom killen såklart) och jag har aldrig varit där förut. Det är mycket nytt nu...
Ikväll ska jag gå ut och äta en god indisk middag med några av mina vänner. Det blir lite av en hej då-middag även fast jag inte vill säga hej då. Jag hoppas iallafall på att min näsa slutar rinna, att halsen slutar göra ont och att maten smakar förbaskat gott.
Jag ser verkligen fram emot den här resan. Well, inte själva flygresan utan hela äventyret. Det är lite som att starta om på nytt. Ingen känner mig där borta (förutom killen såklart) och jag har aldrig varit där förut. Det är mycket nytt nu...
Ikväll ska jag gå ut och äta en god indisk middag med några av mina vänner. Det blir lite av en hej då-middag även fast jag inte vill säga hej då. Jag hoppas iallafall på att min näsa slutar rinna, att halsen slutar göra ont och att maten smakar förbaskat gott.
Jo, börjar bli förkyld. Antar att det är bättre att jag blir det nu än om 11 dagar när jag ska åka. Tur i oturen!
Jag när jag var en liten plutt.
